Spirit Racing var ett team från Mellerud i Dalsland, som jag jobbade som presschef åt under några år kring millennieskiftet. De började, precis som jag, med att köra Dressmann Cup. De gick sedan över till SLC, där de tävlade med flera Porschar. De hyrde ut platser i bilarna och finansierade på det viset sin egen körning i SM i GTR-klassen med en Venturi. Vid premiärtävlingen 2002 i Karlskoga föll det sig så att förarna till en av Porscharna hade lämnat återbud. Det var försent att stryka sig från tävlingen, startavgiften var ju redan betald. Då blev vi tillfrågade om inte vi i teamet kunde dela på en bil och köra racet? Det behövdes ingen lång betänketid. Tävlingen är åtta timmar lång och det var åtta frivilliga förare som var redo att köra. De som skulle dela på körningen var: Johnny Björklander, Bengt-Åce Gustavsson, Joseph Andersson, Göran Weidenstedt, Joachim Andersson, Ulrika Rost, Urban Johansson och Mike Billett. Vi lottade vilken ordning vi skulle köra. Nu visade det sig att vi inte skulle få köra teamets Porsche, utan reservbilen som var en Renault Clio Williams. Vi skulle köra i värstingklassen (Klass 4). Vi hade naturligtvis inte en chans, men det spelade mindre roll, vi skulle ju bara köra för att det är kul. Johnny körde första passet. När han lämnade över bilen till mig sa han: -Akta dig, för bromsbalansen är inte så bra. Jag förstod direkt vad han menade. När man bromsade hårt låste sig bakhjulen. Det är ingen behaglig känsla. Det gällde att använda "ABS-foten" och se till att inte få någon låsning av bromsarna. Nu visade det sig att detta inte skulle bli något problem för mig i alla fall. Jag drog verkligen nitlotten, för under mitt timmeslånga pass var det pacecar i ca 50 minuter!!! Snacka om att det kändes snopet att lämna över bilen utan att jag egentligen hade fått köra något alls. Lite spänning hann jag i alla fall uppleva. Vid ett tillfälle, när pacecar släppte fältet, låg jag plötsligt först i kön. Då gällde det att göra sig så liten som möjligt när alla snabba Porschar kom dundrande förbi. Det gick bra, men en gång satte jag hjärtat i halsgropen. Team Viking, med sin snabba BMW V8, körde om mig i slutet av långrakan, sedan vek de in framför mig och började bromsa inför kurvan. Det var bara det att de hade mycket bättre bromsar än oss. Jag vet inte hur jag lyckades "orma" mig ur den situationen utan att dra med mig Viking i fallet, men på något vis kom vi igenom Tröskurvan båda två. Det blev en 11:e plats till sist.
Bengt-Åce Gustavsson