Har ni sett en Shortcar? Den är inte så vanlig i vårt avlånga land, men i Norge finns det massvis med sådana! Hur skall man beskriva den bäst? En Crosscart med kaross, eller en stor gokart som har växt på höjden och fått kaross? En rundsmälld Radical? Hur som helst är det en speciell liten bil. Ett röramschassi på 400 kg med en ettrig MC-motor på 200 hästkrafter. Lägg därtill en stel bakaxel och ni får ett hetsigt monster. Den svenskättade norske föraren Per Anders Johansen kom fram till mig under Mekhelgen 2009 och sa: - Jag vill att du skall provköra min Shortcar, så kan du väl skriva något kul sedan. Jag blev minst sagt överrumplad, men jag brukar ju aldrig tacka nej till en testkörning. Detta var i mitten av oktober och även om det kan vara fint väder på höstarna händer det också att det kan vara ganska kallt. Jag skulle provköra bilen under första passet på söndag morgon. När jag satte mig i bilen insåg jag att det var is överallt... En tunn fin hinna. Solen hade precis orkat ta sig upp över horisonten, men ännu hade den inte hunnit värma upp varken bilar eller banan. Det var t om en tunn fin ishinna på slicksen! Per Anders startade upp bilen och han bad mig sitta och varmköra. - Inga problem, sade jag, varefter han försvann in i servicebussen. Efter 15-20 minuter hade all is smält på bilen, men jag frös... Jag satt ju bara där och memorerade alla instrument och alla prylar. Till sist hoppade jag ur bilen och öppnade dörren till servicebussen. Där satt Per Anders och hans mekaniker i godan ro framför elementet och drack kaffe!
Jag åkte upp genom tunneln på Kinnekulle Ring och ställde mig längst fram i kön på lineupen. Solen lyste starkt från sin låga position. Jag satt och tänkte på vad Per Anders hade sagt till mig: - Varva till 14 000 varv och ryck sedan i växlarna. Kopplingen använder du bara i depån. Skit i om oljelampan börjar lysa, då är det ändå redan försent för att rädda motorn. Jaha, tänkte jag, hur kul är det med ett motorras då? Klockan blev nio och det var dags att börja köra. Jag släppte upp kopplingen och gav gas, men jag gav lite för mycket gas. Eftersom bilen är ungefär lika lång som den är bred har den alltså en väldigt kort hjulbas. Bilen ställde sig omedelbart på tvären och jag var nära att köra in i räcket efter bara fem meter! Varför skall jag alltid ha så svårt att komma igång med alla tävlingsbilar jag skall prova!
Första varvet körde jag väldigt försiktigt, och tur var väl det. Hela Kvarnkurvan låg i skugga och jag såg hur isen glimmade och glittrade i asfalten. Här kom jag med 200 hästar och slicks i en bil som bara väger 400 kg! Det var ytterligare någon Shortcar ute och körde + någon Formula Basic, varför det ganska snart blev ett blött spår man kunde följa. Jag ökade farten efterhand. Eftersom bilen har en stel bakaxel beter den sig inte som en vanlig bil. Den måste gå på tre hjul genom kurvorna, annars fungerar det inte. Detta kändes väldigt läskigt till en början. När man gick in i kurvan kändes det som hela bakänden "vickade" på sig innan den kunde bestämma sig för vilket hjul den skulle stå på. Efter några varv blev jag brutalt omkörd av en annan Shortcar och då förstod jag att jag kunde gasa mycket mera. Dock hade oljelampan börjat blinka. Jag ville inte ha ett motorras på mitt samvete, varför jag vek in i depån. Per Anders tittade förvånat på mig och undrade vad det var för fel? - Oljelampan blinkar, sa jag. - Skit i det, kör på bara den lampan går inte att lita på i alla fall. Se till att dra ut ordentligt på växlarna, du kör för mesigt!
Jag gav mig ut på banan igen och nu drog jag ännu längre på växlarna och växlade ännu snabbare. På rakan och under bron hade det blivit ett torrt spår och jag laddade på så mycket jag bara vågade. Jag hade en liten fight med en Formula Basic, men han snurrade av efter TV-krönet precis framför näsan på mig. När jag kom in i depån igen kollade Per Anders telemetrin. - 177 km/h under bron, gick det inte fortare, skrattade han. - Jag kom upp i 208, sa han med ett leende. Jag tänkte att 177 räckte gott för mig. Jag måste nog säga att denna lilla best var väldigt svårkörd. Den måste köras med extrem attack för att den skall komma till rätta. Ni som har sett när Shortcar kör sina race vet att förarna är mer vilda än tama. De kör inte alla sina race på bana, de kör även Rallycross, backe och is. Denna allroundkörning gör att de heller inte tvekar det minsta om de skulle råka hamna utanför banan en aning, de bara håller fullt och publiken jublar. Har ni aldrig sett ett Shortcarrace har ni missat något...
Bengt-Åce Gustavsson - www.racefoto.se
