Erik Berger hade en otrolig fight mot Pekka Nyströms Corvette, men han fick ge sig sedan en bärarm brustit och han hamnade i räcket...
Jag besökte Svenskt Sportvagnsmeeting för första gången 1998. Det blev en helg att minnas på många sätt. Jag minns inte själva racingen i första hand, men däremot en massa andra händelser...
Det blev ett äventyr redan från start. Jag bodde i Billingsfors i Dalsland vid den tiden och jag hade 40 mil ned till Knutstorp. Jag körde en Toyota Celi.. förlåt Tercel... Jag åkte på fredag eftermiddag och när jag hade kommit till Ucklum strax före Göteborg, alltså ca 15 mil började laddningslampan att lysa. Jag körde in på Stigs Center, den första macken i Göteborg. Jag kunde inte se att någon sladd var av och fläktremmen var hel. Alltså var det något fel på själva laddningen. Jag tänkte att om man nu är i Sveriges andra stad borde det väl finnas någon mack eller bilverkstad med dygnet runt service som kunde fixa en sådan "enkel" sak, men vart jag än frågade fick jag höra att det var stängt för helgen.
Vad skulle jag nu göra? Att stanna eller ännu värre åka hem var aldrig ett alternativ för mig, jag skulle ju på racing! Jag beslöt mig för att chansa på att batteriet skulle hålla ända till Skåne. Det var ju i alla fall en gammal bil utan en massa energikrävande elektronik. Jag stängde av stereon, fläkten och ljuset och körde vidare söderut. När jag kom till Halmstad framåt niotiden på kvällen var det fortfarande inga problem. Jag besökte en kusin och uppvaktade henne med en present, för hon fyllde 30 år. Det tog lite längre tid än beräknat och jag kom inte vidare förrän vid 23-tiden. Då kom första problemet, det hade blivit mörkt! Jag vågade inte chansa på att batteriet skulle klara ljuset också, det var ju i alla fall 10 mil kvar. Jag körde med parkeringsljus och mötte många irriterade bilister som blinkade åt mig. Så länge jag körde på E6:an gick det bra, det fanns alltid bilar att "ta rygg på". Sikten var inget problem, men det skulle bli värre...
Vid Helsingborg svängde jag österut mot Bjuv. Nu var det plötsligt väldigt mörkt! Att köra med bara parkeringsljus och ett svagt batteri är inget jag rekommenderar. Jag hade visserligen lite flyt, för det var stjärnklart och fullmåne, men varje gång jag mötte en bil blev allt svart för mig innan ögonen vant sig med mörkret igen. Ljuset blev allt svagare och motorn började tappa varv. Jag närmade mig Kågeröd, med en motor som puttrade på max 2 000 varv och orkade med treans växel max. Fortfarande kändes det väldigt jobbigt att behöva ge upp, det var ju så nära nu. Mina kompisar från Bengtsfors MotorClub hade åkt tidigare på dagen och de befann sig på campingen i Röstånga.
Jag passerade Kågeröd och såg skylten till Knutstorp, men eftersom jag skulle till Röstånga hade jag ytterligare en dryg mil kvar. Bilen gick bara sämre och sämre och nu var jag nere på 1200 varv och tvåans växel. Jag puttrade mig igenom Röstånga och när jag svängde vänster från genomfarten upp till campingen gav min Toyota upp... Då hade jag 300 m kvar och jag såg campingen. Jag ringde till mina kompisar som fick bogsera mig sista biten. Då hade klockan redan passerat två på natten...
Batteriet fick en behövlig laddning över natten och på lördagen var bilen pigg och kry igen, ja det fanns ju fortfarande ingen laddning förstås, men nu skulle vi ju bara till banan. Det var en häftig upplevelse att se den vackra dalgången som Knutstorpsbanan ligger i. Under lunchuppehållet fick jag åka med några varv i en Roadsport Bodili. Det var häftigt det med!
På kvällen hade vi från Bengtsfors MotorClub trevligt på campingen. Vi firade Erik Berger som fyllde 73 år. Jag fick sova på golvet i en hytta som mina kompisar hade hyrt. Under natten regnade det kraftigt. Jag var tacksam för att slippa bo i tält (som var mitt vanligaste boendesätt på den tiden...)
När vi anlände till banan fick vi se sviterna av nattens regnande. I svackan mellan Ronnie Petersonkurvan och NGK-krönet stod vattnet halvmeterdjupt! Brunnen hade slammat igen och det var omöjligt att köra. Brandkåren och en slamsugningsbil fick länspumpa svackan och all racing innan lunch blev avblåst, men på eftermiddagen var allt som vanligt igen och alla race kunde köras som det var tänkt.
När vi skulle åka hem hade jag samma taktik för min bil, dvs så minimal strömförbrukning som möjligt, men nu hade jag i alla fall sällskap av mina kompisar. Batteriet räckte ända till Stigen i södra Dalsland. Vi stannade och bytte batterier med varandra så jag kunde köra de återstående sju milen hem.
Det visade sig att laddningsreläet var bränt och eftersom det sitter inne i generatorn blev det renovering av hela generatorn.
Regn och Sportvagnsmeeting på Ring Knutstorp har tyvärr blivit lite av tradition, men det har aldrig blivit sådana problem som 1998 igen.
Bengt-Åce Gustavsson - www.racefoto.se